Bild: lånad från google.se

Hallå där! Inatt är det nyår, det nya året börjar och vad ska man säga? Vi tittade på en jätterolig inspelning igår från UK där de pratade om hur alla peppar inför nyår, inför en där lilla sekunden då det slår över till ett nytt årtal, hur alla beter sig, fyllan, att alla ska pussas osv.. det var så jävla kul att se. Det är konstigt att vi nästan alla egentligen tänker och känner samma sak, typ "varför" och ändå står vi där för om vi inte gör det och väljer att vara hemma då ska antingen alla tycka synd om än eller så är man tråkig, det är aldrig någon som kan acceptera att man är hemma för att man faktiskt skulle kunna tycka att det vore skönt att slippa allt det där. Igår var jag på stan och fick med mig en fantastiskt vacker stål ring i samma serie som mina örhängen hem. Dessutom shoppade jag lite till smink från makeup store. Tur att jag köpte nyårsklänning innan jul, den ligger forfarande kvar i påsen i garderoben och vi får hålla tummarna för att jag inte känner mig allt för ful i den, för nu har jag börjat känna av sprayen vilket har resulterat i en svullen mage, inte kul.

---

Nej, nu ska jag städa här hemma (DET BEHÖVS), sen blir det systembolaget och jag funderar på om jag ska göra gelenaglar men kan inte bestämma mig.

Trendig baby. Är den här ungen cool eller vad? Det är Gwen Stefanis unge Zuma. Sök på typ "Gwen stefanis son" på google ska ni få se en morsa som klär sina två ungar, Zuma och Kingston i världens coolaste kläder. Jag vill också bli så, hoppas jag blir det. Mina ungar ska vara coolast på förskolan *haha*.

När det kommer till rea blir jag vilsen. Jag blir som ett barn i en godisaffär.. jag vill ha allt, men kan inte bestämma mig. Skillnaden på mig och ett barn är att barnet plockat på sig så mycket som hon kan, medans jag lägger ifrån mig och kommer hem tomhänt. Idag var jag inte i stan, jag orkade inte, tog en lugn dag som slutade med bråk i telefonen men älsklingen också.. helt i onödan, men det händer också. Men i förregår var jag på stan och fick jag med mig någon rea? Nej! Jag läste på aftonbladet att Charlie från lyxfällan tyckte att man skulle göra en lista innan man gick hemifrån så att man inte är dum och går på de röda lapparna i affären. Med andra ord, bara för att det står att det är halva priset köper du, men behöver du? Nej! Jag gjorde ju en lista. Träningskläder, smink, smycken och en fjärde sak som jag inte kommer ihåg nu. Jag misslyckades totalt. Kom hem med smink, en foundation från mac för 320 kr. Bra där! Imorgon tar jag upp jakten igen. Den här gången håller jag fortfarande fast vid min lista, men jag har utökat den med sneakers. Jag vill ha ett par snygga sneakers för jag är trött på uggs, får så jävla ont i fötterna och vem vill gå runt i knöhöga stövlar hela tiden? Också jobbigt. Fast jag kan ta bort smink.. förutom mascara, men jag vill ha en från H&M för 50kr och det kan man knappast hitta billigare.. förutom min mascara från Dior som kostar 300kr och det kommer inte på frågan just nu. Det gäller att leva och överleva.

Såhär ser den ut. Inte mycket för världen, men stort steg för oss. Den smakar skit när den rinner ner i halsen, annars var det ingen fara. Snarare tvärt om, den kan göra att man blir torr i slemhinnorna och det gör mig ingenting för min näsa har bråkat med mig i några veckor nu. Nere på apoteket blev det kaos. För det första så fanns bara hälften av alla grejer som jag behövde, så jag måste dit innan jag börjar med sprutorna. För det andra så frågade hon mig inte hur jag ville betala så när jag väl sa "jag vill ta det på delbetalning" då sa hon att hon redan hade skrivit ut det som om jag skulle betala.. eh, frågar man inte sånt? Kunden har alltid rätt, det kändes inte så. Så hon började krångla, ifrågasätta mitt beslut och efter ett tag fick jag skriva på ett papper, men när det var färdigt så kom hennes kollega och sa att det är problem med delbetalningen (hela deras system hade tydligen slutat fungera), så jag fick ta faktura eller betala nu. Jaha? Så jag tog först beslutet att ta faktura, men sen kände jag att det var lika bra att betala skiten på en gång för jag vet att mitt högriskskydd har gått ut och då kommer jag få betala alla mina besök på Huddinge i januari och jag vägrar betala ALLT på en gång. Det funkar bara inte. Och det handlade inte om nån stor summa, 1000kr.. men efter julen, under mellandagsrean och nyår som kommer så hade jag gärna tagit det på delbetalning och lagt upp det på 2 månader.. men men. Så efter 25 minuter kom jag ut därifrån, gick hem, tog första dosen och nu sitter jag här och dricker capuccino. Det står att man kan öka i vikt av sprayen och det vägrar jag ju, så jag ska hålla stenkoll på vad jag stoppar i mig de kommande 2 veckorna. Annars så räknade jag ut att en spray kostar 1100kr på apoteket, vilket betyder att varje sprayning i ena näsborren kostar samhället 13 kronor och 26 kronor för en gång, vilket blir 78 kronor på en dag. Dyr spray. Nu ska jag göra nått annat.

Bild: Tagen i somras.. jösses va man längtar till värme när jag ser den här bilden.

Jag ska gå till apoteket snart. Jag ställde klockan på sju imorse för att ringa till Huddinge, men fick en telefontid fem över åtta. När hon ringde skojade hon och sa "vem ska vi strypa" *haha* lite komiskt med tanke på att jag kände mig så frustrerad över att nån kan glömma sprayen på receptet. Hon var trevlig och rolig i alla fall och hon skulle be en akutläkare skriva in sprayen. Hon svarade på två andra frågor, om jag får äta alvedon och ipren + om jag får dricka på nyårsafton. Jag kunde ta alvedon, ipren var inte jättebra om man blöder vilket jag kommer göra nästa vecka och tydligen "rikligare än vanligt". Sen fick jag veta att jag självklart kunde dricka och det är efter insättningen som jag ska leva som om jag var gravid. Då vet jag. Jättebra! Jag har druckit kaffe eller ska jag säga dricker kaffe just nu, varit ute med Lilleman och tittar ut på den blå-lila himlen just nu. Den är jättefin!

Ps. Ni är dåliga på att lämna kommentarer, men flitiga läsare!

Klantig läkare man har eller? Idag gick jag in på apoteket och skulle hämta ut min spray, men gick ut därifrån tomhänt för min läkare har glömt att lägga in elektroniskt recept. Kul va? Så nu måste jag upp klockan sju imorgon och ringa Huddinge så att jag fort som attan kan springa ner till apoteket igen och få ut sprayen. Jag ska ju ta den tre gånger per dygn och det är ganska viktigt att det blir regelbundet. Från det ena till det andra. Idag var jag på stan, hela min dag blev omkastad, men sånt är livet. Hem kom jag med en ny foundation från mac och ett par söta brallor från P.O.P. Jag letade på rean, men hittade ingenting speciellt.. jag blev väl trött antar jag. Sjävklart fastnade jag för en sak, men det är en väska för 1000kr.. känns inte rimligt. Imorgon ska jag på bio, Alvin och gänget, så då tänkte jag kika runt lite till innan.. eller om det var torsdag vi skulle på bio? Nu blir jag förvirrad.

Det är då jag börjar spraya. Jag ska alltså börja med att spraya i varje näsborre tre gånger om dagen i 2 veckor. Det är första steget. Igår sa jag två saker som jag funderat över idag. Det första var att man är orolig över att man pratar för mycket med andra om att vi ska skaffa barn, men det man måste ta hänsyn till i denna situation är att den inte riktigt är som alla andra. Vi vet att vi kanske kommer vara gravida (jag säger VI eftersom jag tycker att det är VI) om ca 6 veckor, det vet inte andra som försöker skaffa barn eller blir spontant gravida. Därför är det självklart att vi/jag kan prata om det redan innan. Ni vet att man får höra att kvinnan "boar in sig" eller förbereder när hon är gravid? Ungefär så är det, jag kan redan förbereda nu för att jag vet att vi förhoppningsvis kommer bli gravida. Det är en konstig tanke.

Någonting annat som jag har funderat över är förhållningssättet till behandlingen. Hur man hanterar den, alltså om man väljer att vara öppen eller privat angående det här. Jag läser otroligt många IVF bloggar. Jag läser om så många som väljer att inte berätta för någon eller kanske bara några om behandlingarna, säker 90% av alla väljer att hålla tyst. Varför? Många beskriver att de känner sig misslyckade, att kroppen inte presterar, att de är rädda för omgivningens reaktioner osv. Jag blir så otroligt ledsen när jag läser det för jag tror inte att jag skulle orka hålla tyst om det här. Att inte berätta för omgivningen skulle innebära ångest för mig tror jag. Nu till det ytterligare någonting svårare. Vi har ju valt att berätta och jag förstår varför vissa avstår från att säga någonting. Trots att jag aldrig skulle vilja hålla det hemligt, så har jag ändå upptäckt att det här med ivf är fortfarande ganska obekant och "konstigt" för andra. Inte alla, men några. Det är ingenting fel, man kan inte begära av andra att de ska veta hur man ska hantera en sån här situation, det vet jag ju inte ens själv ibland, men ändå så medföljer det ju tankar som man inte villa ha. Ibland går man runt och funderar över varför en del inte frågar om hur det går, ibland funderar man över varför några inte har sagt grattis till att vi äntligen ska få börja behandlingen osv. När vi ställde oss i kö och började med utredningen fick vi mer gensvar än vi får nu. Just nu är det ganska tyst och oftast är det vi som måste säga någonting för att få fram en diskussion om det. Som jag skrev tidigare i ett inlägg så kan frågan "hur går det" också bli för jobbig ibland, mest under den perioden när man själv inte hade fått något datum på behandlingsstart (för vi var ju lika ivriga själva i att veta när vi skulle få sätta igång), men ändå vill man inte vara utan den frågan. Jag vill poängtera att allt jag skriver nu inte är för att peka ut nån, ingenting är illa menat. Allt det här är enbart mina tankar och tankar som faktiskt följer med denna behandlingsprocess. Det är omöjligt att inte tänka och ingen kan veta hur man ska hantera en sån här situation. Jag är mycket tacksam för alla som engagerar sig och visar att de bryr sig, det betyder mycket!

Sista delen jag tänkte ta upp är rädslan. Igår var jag ute med mina vänner. Jag hade så otroligt roligt och det var verkligen uppskattat! Så igår tänkte jag att det här kanske blir sista gången jag går ut och festar på mycket länge (förutom nyårsafton då, men jag vet fortfarande inte om jag får dricka i samband med sprayen). Jag ville ta vara på kvällen igår, känna av den, känna in den. Ta in allt, ta in intrycken, minnen, små detaljer osv. När vi var där, mitt uppe i allt gjorde jag det. Jag lärde mig för nått år sedan att om man är lycklig i en stund, en situation så ska man stanna upp och tänka för sig själv i huvudet "minns det här", titta sig om kring och bara känna lyckan sprida sig i varje kroppsdel. Jag gjorde det och det var fantastiskt. Det gör att jag aldrig kommer glömma gårdagen. Sen fanns det en stor del av mig som trots att jag hade otroligt kul igår, så kände jag mig tillfreds med att vi nu ska börja behandlingen. Jag känner samma idag. Det ÄR rätt tidpunkt, tillfälle och det känns bara otroligt rätt. Vi gör rätt! Jag kan inte säga att jag är "färdig" med festandet, jag kommer vilka gå ut även när jag har barn och umgås med andra, vara social, men jag är väl färdig med det här kapitlet.. kan man säga så? Jag älskar gårdagen, men jag ser också fram emot morgondagen. Och trots att behandlingen kan kännas svår eller tung ibland, psykiskt, så skulle jag nog ändå säga att någonting som är otroligt mycket värt i denna konstiga situation är ändå att jag sen kommer kunna gå tillbaka och se tillbaka på alla mina tankar som jag har nu, alla reflektioner, teorier och känslor. Det är häftigt!

Hej alla sena bloggläsare. Jag är hemma efter en härlig julafton. Jag är trött och ska gå och lägga mig om en liten stund, men tänkte bara kika in här eftersom jag satte mig vid datorn en stund. Jag har fått jättefina julklappar, mer än jag kunde önskat mig. Jag och Conny fick en kaffemaskin som kan göra allt från latte, marabouchoklad, vanligt kaffe, espresso... och det var verkligen FÖR mycket men SÅ snällt! Sen har jag fått en JÄTTEBRA makeup store sminkväska med olika fack med dragkedja som jag önskade mig, silverarmband från Tiffany & Co, choklad, en värmefilt och Modern family säsong 1. TACK hela familjen, det var JÄTTESNÄLLT och generöst! Imorgon ska jag shoppa kapslar och se vad maskinen går för :) Älsklingen och jag köpte inte så mycket till varandra eftersom min tanke var i alla fall att vi skulle kunna få köpa vad vi ville under mellandagsrean istället. Själv är jag ute efter smycken, väskor, digitalkamera och lite annat. Typ sånt som är dyrt men nedsatt, då man ska passa på. Av min släkt fick älskligen filmerna "jägarn 1 och 2", presentkort och eltandborste från mig fast man fick 2 så både kunde få en varsin! Ja vet, det låter lite boring, men som sagt, bättre att man får köpa det man vill istället på mellandagsrean tycker jag :D

Bilder: Lånade från google.se

Godmorgon och god jul allihopa! Hur har början på er morgon varit? Själv har jag varit ute med Lilleman, druckit kaffe (är inne på min andra kopp nu), jag har varit nere på solexpress och solar solarium i 17.30 min och nu ska jag strax göra mig i ordning för att fira jul med familjen. Igår satt jag och slog in 17 julklappar och då krävs det tålamod kan jag tala om. Jag gillar att slå in julklappar, men kanske inte så många efter att man redan sprungit på stan i 7 timmar med alla julglada och stressade människor, handlat julmat, sista julklapparna och stått i kö på systembolaget. MEN nu är allt i relativ ordning och idag ska jag ta mig tid att locka håret tror jag.

Puss på er och hoppas ni får en fantastisk julkväll och fina julklappar!

Det är ju jag! Jag skulle egentligen sola solarium nu på morgonen, men inser att det kommer jag inte hinna eftersom klockan är kvart i nio redan, så det är bara att kasta i sig lite kaffe och sen ge sig iväg. Jag kommer sakna min älskling så j-vla mycket nu eftersom vi inte kommer träffas på några dagar och det är skit.. men sånt är livet! Nästa år kommer vi vara tillsammans oavsett var. Imorgon är det jul, känner ni det? Puss!

Jag är en sömnlös, tråkig men produktiv kvinna kan jag berätta. Varför? Jo, för att klockan är 01.30 och vad gör jag? Jag kan inte sova, men börjar faktiskt bli trött.. så jag har (trots att jag sa att jag inte skulle det) börjat skriva på min tenta. Jag har skrivit 773 ord och tentan ska minst bestå av 2800 ord. Det är ju några kvar minst sagt, men jag är en bra bit på vägen. Början är oftast svårat, typ "hur ska jag börja, vad ska jag skriva..". Nu är det gjort. Hoppas bara att man inte går och lägger sig, vaknar upp imorgon, läser igenom och tänker "vafan har jag skrivit?" *haha*. Det vore ju tråkigt!

Varför har jag inte gått dit tidigare? Jag tajmade så jäkla bra också.. på apparaterna stod det "nya rör" *jippi* jag blev brun på en gång och jag ser inte lika blek och trött ut. Jag ska dit på fredag igen, på morgonen. Man måste ju bättra på sin bränna inför julen och nyår. Dessutom mår jag så mycket bättre! Tänk va lite "sol" kan göra. Idag ska jag ner till filmbutiken, lämna tillbaka en film "super 8" och hämta ut en massa paket. På vägen tar jag med mig lilleman som får kvällspromenad och självklart lämnar jag honom inte utanför butiken, älsklingen möter oss. Under "jullovet" sen så har jag några saker som jag VILL göra. Ett tips till alla spotifyälskare där ute. När ni lyssnar på top listan, släng på USA:s top lista istället, den är MYCKET bättre än vår svenska!! Ofta finns musik som inte kommit till Sverige ännu heller eller musik som inte spelas lika ofta här!

Drake ft. Rihanna - Take care

Förra veckan köpte jag den här klänning. Fast jag köpte den i svart och den ser kanske inte mycket ut för ögat, men det är jättefin på och med glitter och glamoursmycken så kommer den vara perfekt! Hittar jag någon annan innan så kanske det blir nått annat istället, jag är ju sådär ombytlig när det kommer till kläder. Men för en gång skull ville jag vara förberedd.. tyvärr var den slut i 36 så jag fick ta en 38.. lite stor, men det gör inte så mycket!

 

Usch, jag är så dålig på att ta tag i dagarna. Jag bara sitter på mitt feta arsle. 2 kilo har jag gått på de senaste månaderna och det är inte okej, för det märks så mycket på min lilla kropp.. men eftersom jag knappt rör på mig förutom hundpromenader så hjälper det inte att äta mindre. Får ta och lösa det problemet på nått sätt. Hatar att man går upp i vikt så lätt, bara man tittar på en sockerbit sätter den sig runt midjan. Hatar att känna mig såhär och hatar att man konstant måste tänka på vikten.. bläää! Aja.. åter till andra saker, idag började jag morgonen med två koppar kaffe och fan så mycket bättre jag mår! Massa energi, trots att jag sov lite inatt, men det är väl koffeinet. Strunt samma vad det är, sålänge jag inte känner mig lat som en larv. Jag lyckas aldrig komma iväg till solariumet och imorse när jag gick ut trodde jag folk skulle bli rädda så blek/vit jag är. Vissa år blir jag sådär JÄTTEBLEK i ansiktet. När jag var yngre brukade mamma och morfar säga att jag såg sjuk ut för att jag var så blek.. inte på ett elakt sätt alltså, men bara att jag såg ut att må dåligt *haha*. Nu var det längesen, men nu kommer jag ihåg vad de pratade om (kanske för att jag känt mig nere på senaste tiden?). Fan där har vi det. Jag blir ganska lätt höst-deppig och det här året har vi ju knappt haft någon vinter, utan hösten har ju varit lång och uttragen och jag klarar inte av det. Snö och ljus är bättre än höstrusket med grått väder, jag mår så dåligt av det. När jag tänker tillbaka till alla gånger jag mått dåligt under hösten och varit likblek i ansiktet så är det under höst-tiden och sen har det funnits faktorer runt omkring såklart.

Men man får fan känna sig rutten som ett bananskal ibland. Jag accepterar det faktiskt. Tänker inte sitta här och skriva om HUR JÄVLA BRA ALLT ÄR, när det är det, men inte KÄNNS så. Förstår ni hur jag menar? Det finns ingenting fel runt omkring mig, absolut inte, det är bara jag själv som känner mig förkyld konstant typ.. ungefär så. Lite halvnere bara liksom och om jag inte minns fel hade jag en sån period förra året också? Måste läsa igenom bloggen.. kom på det nu faktiskt. Dessutom känner jag mig typ bortglömd och jag har fått dåliga vibbar från en del håll.. vet faktiskt inte varför och kan inte göra någonting åt det när man inte vet vad det handlar om heller :( Men om 3 dagar är det jul och nu ska jag försöka se fram emot att släkten kommit till Sverige, min vän Lisa kommer från Norge och jag SKA fika med Alexandra för jag saknar henne SÅÅÅ mycket!!!

---

Kom på att jag ska nog försöka hitta nån digitalkamera på rean sen. Jag orkar inte springa runt med systemkameran hela tiden och ta bilder för att sen lägga in i datorn, det blir liksom lättare med en digitalkamera, men den vi har hänger liksom inte riktigt med längre.

 

Det är helt sjukt. Imorse vaknade jag upp och hade sovit 5 timmar.. jag var död, trots levande blod i kroppen så såg jag i alla fall död ut. Jag kände mig sönderklubbad, typ "hej, jag var ute på värsta galejjet igår och kom hem för 1 timme sen".. så. Men jag lyckades vakna och höll på att somna i soffan ikväll istället. Sambon puschade på att jag skulle vara vaken, så jag höll mig vaken och vad händer? Jag sitter här, inte trött, lika pigg som igår om inte värre. Klockan slår snart ett, jag har förstört designen på bloggen.. är inte nöjd, har kokat kaffe vilket är det SISTA jag egentligen ska dricka, men vem fan bryr sig? Jag kan inte sova med eller utan kaffe. Ni kanske tänker "men det är ju bara att gå och lägga sig, hur svårt ska det vara.. tillslut somnar du". Ja, det har ni ju rätt i, jag somnar tillslut, men då somnar jag när jag har legat där i sängen ett antal timmar och grubblat på onödiga saker som vad jag ska äta imorgon, vilka kläder jag ska ha på mig, om jag kanske ändå måste raka mig under armarna, måste påminna älsklingen om att köpa mjölk, sen övergår det till lite djupare frågor och sådär håller det på. Min hjärta går på högvarv och vägrar dra i spaken. Det är bara att hänga på/med. MEN jag är ganska säker på att det här är en period som kommer gå över snart och tacka någon för det!!

Jag har ganska många läsare och varje gång jag tittar till statistiken så undrar jag ju självklart vilka ni är? Var är det som kan vara så intressant med min blogg, för själv tycker jag inte att den är så intressant. Jag skriver inte ens ner hälften av vad jag gör om dagarna i bloggen, plockar bara ut delar och jag lämnar inte ut allt för privata saker (jag avgör själv vad jag anser vara privat för MIG) på grund av att jag inte tycker att alla ska läsa vad som händer, vad jag tänker.. jag skriver ofta inte ut namn på familjemedlemmar för att jag inte vill att det ska vara offentligt osv.

För ett tag sedan ställdes jag inför det faktum att jag funderade över vad jag ska göra när vi väl lyckas bli med barn. Kommer jag vilja vara så offentlig då? Ja, jag tror inte problemet ligger i perioden innan, problemet kommer efter. Jag ser så många bloggar där mammor och pappor lägger in bilder på sina barn och jag skulle jättegärna vilja göra det, men då tror jag att bloggen måste vara låst och öppen för de personer som jag känner eftersom jag är otroligt orolig över bilder som INTE ska hamna i fel händer. Samma sak gäller facebook. Hur mycket vågar man lägga upp där? Ska man rensa alla vänner man inte litar på? Men hur ska man veta det? Sånt kan man ju faktiskt inte veta. Bilder på mig själv struntar jag i. Okej, jag tycker det är ganska obehagligt att bilder kan cirkulera runt hur som helst, men annars är så är det inte för farligt. Jag lägger inte ut nakna bilder eller halvnakna bilder, det gör jag inte.

Hur ställer ni er inför bilder på nätet?

Som vanligt (sedan typ 2 veckor tillbaka nu) har jag jättesvårt att sova. Jag sitter vaken eller ligger vaken i sängen. Jag kan ligga i sängen i flera timmar och bara stirra ut genom fönstret tills jag tillslut blir för rädd för alla ljud och jag tvingas under täcket för att sedan somna där. Älsklingen ligger och sover i soffan, jag ska väl försöka "bära" honom till sängen strax. Min sömnbrist beror på stress, helt klart. Jag har haft en tryckande huvudvärk i flera dagar nu, jag tar en ipren och två alvedon när jag vaknar, men det hjälper inte. Jag har nog migrän, men orkar inte ta mig till apoteket. Tänk er att ni tar ett gummiband och sätter runt huvudet.. typ under hakan och upp på huvudet, tryckandes mot öronen. Så känns det. Förjävligt! Jag går och lägger mig med huvudvärk och vaknar med huvudvärk. Glasögon hjälper inte. Förr förra helgen var jag vaken till halv fyra på morgonen, kunde inte sova.. samma nu och varje dag. Jag skulle kunna vara vaken hela natten, utan problem, men jag måste försöka sova... så nu ska jag göra ett försök. Jag somnar nog tillslut. Fan va jag hatar stress, det är djävulen!

Den här veckan ska jag:
Sola solarium eftersom det inte blev någonting av det idag.
Gå till apoteket och hämta ut alla mina mediciner innan jul.
Skriva på min tenta som ska in efter jul.
Köpa julklappar till fyra personer.
Hjälpa till att handla julmaten.
Förbereda inför jul.

Äntligen! Jag testade bara för jag ville se om "Julija" är ledigt som domännamn på blogg.se och vad händer? Jo... självklart är det ledigt, så nu har jag paxat det! Funderar på att byta över, men jag måste kolla på hur man ska göra med alla äldre inlägg osv. Men jag informerar er ju självklart i sånna fall och det är inte svårare för er än att skriva JULIJA.BLOGG.SE istället för JYLIJAH.BLOGG.SE

Puss

Nu har jag fått ur mig lite i mitt förra inlägg så vi kan väl göra ett "vanligt" inlägg också. Det har snöat inatt och jag tog en lång promenad med Lilleman imorse i mörkret med vackra julljusstakar i fönstrena. Jag måste sätta igång med min naturvetenskapliga process som ska in den här veckan.. jag har tagit bilder och lagt in dom, men jag orkar verkligen inte ta tag i resten. Jag bara vill inte. Jag har fått nog av skolan just nu, min hjärna har redan gått på semester, men jag har inget val. Det är någonting som är negativt med skolan. När man jobbar vet man att man jobbar ett antal dagar till, sen har man ledigt i nån vecka beroende på hur man lagt upp sin semesterledighet över året. Själv har jag "semester" redan, men ändå måste jag plugga för jag ska lämna in den naturvetenskapliga processen den här veckan OCH i januari ska min tenta in så jag måste plugga under julen. Nej, nu ska jag sluta låta negativ, jag var faktiskt inte det imorse.. inte förrens jag satte mig vid datorn och började skriva. Idag ska jag skicka iväg några papper på lådan, sola solarium faktiskt för jag tror att jag behöver lite "fake sol" för att få lite ljus på mig. Kanske främst för att jag vet att jag känt mig deppig den senaste tiden och behöver piggna till liv och då kanske lite ljus kan göra susen. Sen ska jag... fan jag vet att jag hade tänkt göra massa saker, men nu försvann allt. Imorgon kommer min släkt till Sverige och det ska bli mysigt! Igår bakade jag lussebullar till julafton och så gjorde jag minipizzor till älsklingen som han kan ta med sig som mellanmål. Själv ska jag inte äta någonting den här veckan.. det blir naturdiet för hela slanten, hatar att känna mig småfet, det funkar bara inte.

När vi var på Huddinge fick vi med oss en bunt forskningspapper.. redan innan vi skulle dit fick vi en broschyr med forskning som pågick. Dom undrade om vi ville vara med och det innebar bland annat att dom skulle få tillgång till vårat kommande barns journaler fram tills han/hon är 18 år, ta prov på moderkakan osv. Vi tackade nej, främst för att vi inte ville välja ÅT vårat barn om hans eller hennes journaler ska vara öppna. Men så fick vi med oss en bunt till och jag kan känna två saker inför dessa högar: 1. det är bra att de forskar vidare för hur ska de annars komma fram till BÄTTRE lösningar, kvalité osv.. 2. det känns ganska jobbigt att få med sig en bunt med forskning som man ska ta ställning till när man är upptagen av tusentals andra tankar, främst att det kanske kommer ta tid det här. Summan av kardemumman? Jag har bläddrat igenom alla papper snabbt, men jag känner bara ett stort och starkt nej, jag orkar inte och tänker inte tacka ja till någonting. Man ska ta ställning till om de får forska på "bortkastade" embryon osv.. Nej, det vill jag inte. Jag har väl i och för sig tagit ställning då, men det är bara en av alla typ 10 olika forskningar vi fick med oss hem. Jag tycker faktiskt det här är väldigt jobbigt. Det kanske låter konstigt för det kan väl inte vara så jobbigt när man inte ens börjat? Men det är det. Jag har läst så mycket om alla som får försöka flera gånger innan det blir någonting och jag ser bara en jättelång process framför mig med blandade känslor. Just nu är jag ganska trött på allt. Det kommer och går i vågor. Men jag tror inte (jag kan ju än så länge bara föreställa mig) att någon som inte genomgår samma sak har en aning om hur jobbigt det kommer kännas om man först sprayar i 2 veckor, sprutar i 2 veckor, tar ett blodprov, genomgår 2 vul, plockar ut ägg och sätter tillbaka, väntar i 2 veckor på resultat och sedan blir det ingenting? Förstår ni hur jobbigt det kommer bli? Allt det här har jag ju att "se fram emot" och det känns så otroligt jobbigt faktiskt. Klart man ska tänka positivt, men man måste också vara realtist och inse att chansen att det kommer lyckas är endas 40-45% och då har vi ju oddsen emot oss till störta del, så är det ju och jag tror att man måste förbereda sig på att det kanske inte kommer gå istället för tvärt om för då blir nog ett negativt resultat ÄNNU jobbigare. Oftast brukar jag ju ha rätt när det kommer till känningar.. om någonting ska hända eller så och jag känner redan nu att det kommer inte gå första gången, det bara kommer inte göra det och det är SKITJOBBIGT att "veta" det. Jag kan bli arg också för att vi inte fick sätta igång med korta protokollet redan den här månaden som var, fattar fortfarande inte varför. Förstår att det blir fler och bättre kvalié på äggen med långa protokollet, men jag tycker ändå att det r väldigt konstigt. Nej, jag vet att jag låter sur och purken, men just nu är jag bara sådär allmänt hängig och jag tänker positivt, det gör jag, för det mesta.. vi kommer få barn tillslut, men just nu är allt det här JÄTTEJOBBIGT redan.

Jag blir så jävla förbannad på försäkringskassan. I början av augusti skickade vi in papper på handikappsersättning och har min sambo fått det ännu? Nej. Varför? Jo, för de tog flera veckor innan dom ens hörde av sig, månader. Då fick han brev om att de skulle ha ett telefonsamtal om vad som stod i alla papper som han skickade in. Innan det telefonsamtalet så dog vår dator så de fick skjuta fram telefonsamtalet nån vecka för att de skulle hinna skicka kopior till min sambo eftersom de typ skulle "förhöra" honom i vad han har skrivit. Ganska viktigt att ha papprena då. Efter telefonsamtalet skulle de höra av sig. Veckorna gick och efter det fick vi brev igen där det står att han måste ha läkarintyg på att hans matintag är 50% större än ett normalt intag i hans ålder, detta TROTS att det redan står det på TRE av alla papper som vi skickade in. Det står även att han får ut näringsdrycker när han behöver, talar inte det för att en människa behöver mer energi än en normal person? Dessutom ville dom ha intyg från läkaren på att han tvättar mer på grund av att han svettas mer och intyg från läkaren om att han helst inte ska åka med andra på grund av smittorisken. Det här är helt sanslöst för dom har fan i mig bara handplockat några saker och sagt: "ge oss läkarintyg på det här". Precis som sambon säger, hans läkare kommer inte sätta sig och skriva intyg på att han tvättar mer.. "det känns som om mamma ska skriva en frånvaro lapp till min lärare".. så säger han och det förstår jag. Sen vill dom ha kopior på vår elförbrukning över ett år. Det handläggaren inte förstår är att det tar tid med alla dessa konstiga förfrågningar på intyg och det tog SEX MÅNADER innan han ens fick läkarintyg från början och nu kräver handläggaren att de vill ha intyg IMORGON (det sa hon för en vecka sen) annars bestämmer dom om han ska få pengar och vilken summa utifrån det andra som han skrivit. Vet ni vad det innebär? Att man kan komma upp i TRE nivår och lägsta är 1800kr tror jag. För att komma upp i dessa nivåer måste man överskriva en viss merkostnad per år än en normal person. Om dom inte räknar med hans matkostnader försvinner 10.000kr extra per år som vi lägger ut, vet ni hur sjukt det är om dom skiter i att räkna med det? Det kan betyda att han inte ens får några pengar. Allt detta trots att hans kurator har skrivit utlåtande som vi skickat in, läkarintyg, bilaga över hur en person med CF lever, papper på kostnader för kommunikation osv. DET ÄR HELT SJUK! JAG BLIR SÅ ARG och det som gör mig så jävla frustrerad är att JAG inte kan ringa och skälla ut dom för jag får inte lägga mig i själva ansökan eftersom det bara är han som får ta hand om det.

Bild: Lånad från google.se

Shit jag kunde inte sova igår för jag låg och nojjade över ett par böcker. Jag har ju tenta som ska vara inne efter jul och då har jag lånat böckerna till den här kursen från Norrtans bibliotek, men det var kort lånetid så igår var jag jätteorolig att jag är försenad med dom och att det kommer hem nån enorm räkning eller nått *haha* Så tillslut gick jag upp typ vid ett-tiden och surfade in på deras hemsida, loggade in och vad såg jag? Jo, att dom inte alls var försenade och att jag till och med kunde låna om dom igen *härligt*. Dom ska vara tillbaka den 28/12, så nu har jag en deadline på min tenta helt enkelt.

Jag är förkyld och känner mig allmänt hängig faktiskt, men jag ska försöka piggna till i alla fall. Vet inte var förkylningen kom ifrån. Kokar kaffe och den här gången kan jag inte säga "i vanlig ordning" för jag har nästan slutat dricka kaffe.. eller i alla fall under en typ 2 månaders period. Nu dricker jag bara då och då när jag känner för det. Har ni fixat alla julklappar förresten? Jag är NÄSTAN klar med alla. Jag har 4 personer kvar och dom får jag shoppa till dagen innan julafton för nu börjar pengarna sina. Det är alltid så kring jul, men det gör mig ingenting för när man ger får man också tillbaka, man måste bara se till att få saker som man faktiskt önskar sig/vill ha så är det ju som om man köpt de själv men får en överraskning på samma gång :) Lät lite kinder-ägg varning där.

Bild: Tog bilderna igår på min lilla tomteverkstad i vardagsrummet.

Älsklingen köpte med sig pepparkaksdeg hem igår jag körde igång. Det var jätteroligt! Jag hade nämligen hittat lite inspiration till fina pepparkakor på nätet (mina blev inte i närheten av lika vackra), men jag ville testa själv och jag hade riktigt roligt! Först gjorde jag pepparkakorna och sen glasyren som jag la på. Alla har fått en pepparkaka var med sitt namn på till julafton. Blev väldigt nöjd med resultatet!

Så jävla coola kläder! Jag tycker Lundmyr har jävligt snygga kläder till pojkar, men det är mindre snyggt till tjejer.. men braxorna var ju bara för jävla coola och tjock tröjan från Paul Frank är UNDERBAR med dom där örona *haha*

Bild: Såhär såg det ut när jag bakade bullar i helgen!

Jag har ju blivit helt tokig i att baka. Jag kommer bli värsta bullmorsan, men det är tur att jag håller inne med kolhydraterna ändå. Om vi hade en STOR frys hade jag kunnat baka hur mycket som helst och fryst in, men nu ligger vanilj och kanelbullarna där som jag gjorde i helgen + kladdkaka som man kan ta fram efter behov *mysigt* Men idag är det ju trots allt lucia och då är frågan om jag ska traska ner till affären och köpa mig lite pepparkaksdeg så att jag kan göra fina pepparkakor? Hittade en otroligt bra sida med inspiration till hur man kan dekorera sina pepparkakor, men jag har ett problem. Jag vill ju gärna baka pepparkakorna och sedan lägga de i en burk till julafton, men är det rimligt? Kan man baka pepparkakorna nu och låta de ligga i lite mer än 1 vecka? Jag är inte så bra på sånt där ännu, bäst före datum om det inte finns skrivet nånstans efter att man bakat själv. Vad gör jag? Någon?

Annars gick jag upp klockan 06.00 imorse och hjälpte Conny iväg till jobbet eftersom jag ändå var tvungen att gå ut med Lilleman. Sen när jag kom in slängde jag mig i soffan framför Lucia och lyssnade på julmusik i 1 timme. Världens mysigaste! När jag var liten brukade mamma väcka mig, sätta mig i soffan under täcket, ge mig varm chocklad och en lussebulle sen fick vi titta på när de lussade på tv:n *sååå mysigt*! Tiden rinner iväg, imorgon är det bara 2 veckor kvar till jag börjar spraya (läste på en hemsida att jag kommer gå igenom klimakteriet på TVÅ veckor som vanligtvis självklart tar längre tid för andra dödliga).. så det ska ju bli "skoj".. sen chockar jag kroppen genom sprutorna som istället för att producera ETT ägg ska producera upp till TJUGO ägg. Fattar ni hur jag kommer må? Håll er undan för jag kommer vara rena vraket så lättpåverkad av alla mediciner som jag är. Tjoho! Aja.. tur att det bara handlar om 4 veckor och förhoppningsvis endast EN gång! GANSKA orättvist att man behöver gå igenom det här också, men sånt är livet! Idag röstar jag för att mannen kan få möjligheten att vara gravid istället :)

Bild: Tog den nyss här hemma i vardagsrummet..

Jag har bakat bullar, kladdkaka och förbereder flygvärdinnedieten. Ja, det är precis vad jag har gjort. Kladdkakan blev jättefin och den har jag lagt in i frysen nu, bullarna står på sista jäsningen och sen ska de in i ugnen.. det blev kanel och några vanilj. Dom ska jag också slänga in i frysen sen så att vi har lite gott fram till jul. Sen har jag bestämt mig för att köra flygvärdinnedieten den här veckan.. det innebär haricot verts, köttfärsbiffar, tomater, grapefrukt osv.. man håller sig mätt och belåten. Jag kommer inte orka med dryckbantning just nu och jag får inte pajja kroppen innan behandlingen, så jag tyckte att den här dieten måste vara bra. Jag kör i 5 dagar och ser om det ger resultat. Så jag har gjort 3 biffar som ligger och steker i stekpannan just nu och strax ska jag pensla bullarna och slänga på pärlsocker. Jag har också gjort halva redovisningen på powerpoint så det har varit en grymt bra dag! Puss på er!

Usch jag har så tråkigt! Vaknade efter 6 timmars sömn.. kunde inte sova igår och låg vaken till halv fyra i soffan innan mina ögonlock började rulla ner. Då klev jag upp, släckte ner, men självklart vaknade man lite halvt till liv då och fick ligga vaken en stund till i sängen. Man SKA ha tv i sovrummet, jag tycker verkligen det för då kan man bara trycka på en knapp och somna. Mamma varnade mig från att åka till stan idag eftersom det är stora demonstrationer både från nazister och motpartier + att det är nobelmiddagen så dom sa på tv igår att det är störtsa polispådraget på LÄNGE runt hela stan. Så vad gör jag när jag är uttråkad? Jag lyssnar på musik. Petter just nu. Jag borde inte baka för jag är så jävla tjockis just nu, men vad fan ska man annars göra? Kanske drar på mig jackan, hörlurar, ut på en promenad, sola solarium och sen hem igen.. har man gjort någonting i alla fall.

Bilder lånade från Kappahls hemsida: Bebiskläder från Kappahl som jag klickade hem idag. Kunde inte låta bli för jag förälskade mig i bodyn i mitten och byxorna äger + att den första bodyn (trots att den är rosa) tycker jag funkar till grabb och tjej!

Det är inte lätt att sitta hemma en kväll såhär utan karl och utan hund.. man blir rastlös, kan inte sova, vill sova.. ja, ni vet, allt i ett paket. Jag har redovisning på måndag och känner mig ganska förvirrad faktiskt för första gången för vi har inte fått några mer riktlinjer än: powerpoint-presentation och pedagogisk dokumentation dvs bilder, spaltdokumentation.. säger det er nått? Visst! Det säger allt, men sen då? Det låter så jävla fjuttigt och enkelt? Då tycker jag det är jobbigt. Jag har märkt det, om uppgifterna är FÖR enkla så tror jag alltid att det måste finnas mer och att jag har missat någonting för det kan inte stämma att det är SÅ enkelt? Men sen slutar det alltid med att det faktiskt VAR så enkelt.. men men, vi får se.

Nu ska jag försöka sova.. eller så fastnar jag i soffan på vägen till sängen.
PS. På vänster sida i menyn finns det en rosa "räknare" där det står "så många dagar är det kvar till spraystart".. det är den du kan titta på N :)

Jag är KÄR i dessa åkpåsar. Jag vet, ni tycker säkert jag är knäpp som tittar på åkpåsar redan NU, men jag får faktiskt göra det. Vet ni varför? Jo, därför eftersom jag är student så är det bäst att köpa på sig saker sakta men säkert och inte stå där i sista sekund med en hög av utgifter. Tidigt? Mja.. faktiskt inte.. några kläder för några hundra i månaden, nån åkpåse här och där och sen när vi vet att det är en bebis på väg kommer vagnen, sängen osv.. Tycker det är skitsmart! Så JA, jag tittar på åkpåsar :) Det kommer bli den här gröna! Nu ska jag bara vänta på "lönen" den här månaden, sen blir det nog min julklapp, den är nämligen INTE gratis.. men den är också nog en av de bästa på marknaden vad jag har förstått. Har läst lite och den ska tydligen vara riktigt populär, men den är en av de dyraste, så jag antar att de vanliga "brio" och "bugaboo" eller vad dom nu heter fortfarande regerar på grund av priset!

Oh.. jag har kommit på ytterligare ett jättefint namn som jag ÄLSKAR, men det tycker jag om så mycket att jag faktiskt inte tänker dela med mig av det. Sorry! Det börjar på N och är ett flicknamn ;)

Puss

Bild: lånad från google.se...

Jag har varit vaken sen klockan åtta.. då gick jag upp, helt groggy, men vaken. Ner i tvättstugan, sen till telefonen och ringde barnmorskan på Huddinge. Fick datum för spraystart, den 28 december, så nu stämmer räknaren på vänster sidan i menyn för er som undrar. Jag har tittat på julklappar på nätet, pratat i telefon och nu är jag trött igen. Det är så skönt att inte behöva gå iväg någonstans idag och jag ska julstäda lite här hemma. puss

Nu är jag hemma och jag har gjort min sista dag. Det kändes ganska tråkigt och konsigt faktiskt nu. Jaja.. imorgon börjar mitt "vanliga" liv. Äntligen kom min efterlängtade "fel tid på månaden", så imorgon ska jag ringa Huddinge och berätta så jag får veta vilken dag jag ska börja med sprayen. Man ska börja på dag 21, det innebär en väntan på 3 veckor nu, men jag vet inte om jag får vänta en dag till på det eftersom jag fick min mens så sent idag. Jaja, en dag hit och dit gör ingenting, så länge jag fick den idag så innebär det äggplock i vecka 4, alltså sista veckan i januari. Ska strax laga mat här hemma och sen blir det till att mysa ner sig i soffan tror jag. Puss

Bild: Vårat kök... litet men ganska sött. Ser att bilden i tavlan trillat? Det gör den jämt! Dålig ram!

Hej på er! Ledsen för dålig uppdatering.. ni kikar in här nästan varje dag i alla fall och hoppas på nått nytt? Det är torsdag morgon och det innebär sista dagen på praktiken. Jag har varit där i 3 veckor och nu och den här gången (även om jag gillar personalen och arbetsplatsen) så är jag otroligt trött och slut på grund av allt annat som hänt under tiden så jag längtar till skolan igen. Jag längtar efter mina morgon/eftermiddag/kvällspromenader med Lilleman.. han har ju varit hemma hos mamma under tiden. Usch.. jag är helt slutet i huvudet.. har ont i det, känns som gröt och sen väntar jag ju på fel tid på månaden och bara för att jag verkligen VÄNTAR på den den här gången så envisas den med att vara sen också. Det är så jävla typiskt för då flyttas spraystart-dagen fram hela tiden så jag försöker att INTE tänka på den, men det är ju i princip omöjligt.

Vad händer annars då? Inte mycket.. på måndag efter helgen har jag redovisning av min uppgift, så den ska jag ta tag i och göra nu i morgon. Sen kommer min syster och hennes familj till Sverige igen om ca 2 veckor och det ska bli mysigt. Jag har bakat lussebullar och knäck här hemma.. försöker komma i stämning, men det är inte så lätt. Jag tror att när skolan "börjar" igen (har ju sista dagen på fredag nästa vecka sen har jag lov) så kommer jag få lite mer tid och då lugnar man ner sig lite. Så ibland är det faktiskt ganska mycket bingolotto att få gå i skolan för man har lite mer ledighet. MEN jag ska ju skriva min tenta också under den ledigheten så bara för att jag är inte går till skolan och har lektion betyder det inte att jag inte har saker att göra. Nej, nu måste jag gå in i duschen.

Puss

Ledsen för dålig uppdatering.. speciellt nu när jag vet att ni sjävklart är nyfikna på vad som hände.. eller? Jag ska berätta, från början till slut. I torsdags var vi på Huddinge fertilitetsenhet. Klockan 08.30 var det vår tur att gå på så kallat "nybesök". Väl där fick vi sitta i väntrummet och efter en liten stund kom en barnmorska som drog med mig ner i korridoren där jag fick mäta, väga mig och ta blodtrycket. Allting såg perfekt ut enligt henne så det var strålande. Jag är alltid rädd när jag ska ta blodtrycket, tror alltid att det ska vara nått fel på mig, men icke. Sen var det bara att sätta sig ner och vänta igen. En liten stund senare kom läkaren (självklart en manlig läkare och jag som har läkarskräck på grund av att jag alltid fick manliga läkare när jag var liten), jaja, det var bara att bita i det sura äpplet. Där inne fick vi lämna våra hälsoblanketter och så gick han igenom dom lite ytligt. Allting såg bra ut, det var inget fel på mig och inget fel på Conny heller. Mitt i allt fick jag gör gynundersökning ("alltid lika roligt"), men det gick snabbt och smärtfritt. Han berättade lite om HUR ivf går till från början till slut och sen blev vi skickade ut till väntrummet igen. Där fick vi sitta och vänta på barnmorskan som skulle gå igenom allt med oss.

När hon kom fick vi gå in i ett nytt rum och först fick vi fylla i varsin blankett om hurvida vi dricker alkohol eller inte. Det tyckte jag var ganska ironiskt med tanke på att jag och Conny typ ALDRIG dricker. Sen fick Conny skriva på ett kontrakt *haha* (det här är roligt), ett kontrakt på att man får använda hans spermier i mig. Jag slapp skriva kontrakt för tydligen anser man att min kropp är som kontraktet eftersom det är omöjligt att genomföra det utan mig. Han skrev på. Sen berättade hon att vi skulle göra den långa metoden och det var ett bakslag. Jag förstod inte varför. För er som inte vet vad den långa metoden är så ska jag förklara:

Korta metoden: Man tar sprutor andra mensdagen och gör detta i ca 10-12 dagar, sedan sker äpplock och 2 dagar senare för man tillbaka äggen och sen är det bara att vänta i 14 dagar på resultat.

Långa metoden: Nedreglering (alltså, man typ stänger av min mens och får min kropp att gå in i klimakteriet) i 2-3 veckor på mencykeldag 21 och efter det börjar man med sprutor i 10-12 dagar sedan sker äpplock och 2 dagar senare för man tillbaka äggen och sen är det bara att vänta i 14 dagar på resultat.

Som ni ser är de ganska stor skillnad.. så jag blev faktiskt jättebesviken, men nu har det lagt sig. Sen gick hon igenom med bilder hur allt går till i kroppen och efter det fick jag pröva att sätta ihop pennan som jag ska sticka mig med och dessutom pröva att sticka mig i magen. Sen fick vi några datum: