JuliamedOlivia

Idag känns allt verkligen öken. Min syster och hennes barn åkte tillbaka till Frankrike imorse och man vänjer sig aldrig. Första dagarna utan dom är alltid väldigt tråkiga. Man vill bara dra någonting gammalt över sig. Sen är jag lite less på att alla alltid ska få allting att framstå som om livet inte hade några gråa dagar. Klart som fasiken att det finns dagar då man hellre önskade att man bara kunde få dagen att gå snabbare, men det ska man tydligen inte tala om. Jag förstår att det kan bli tråkigt att läsa om alla andras olycka hela tiden, men det kan också bli väldigt jobbigt att alltid se andras lycka. Skenet bedrar, brukar man inte säga så? Det är ju ett ideal som inte går att leva upp till och få alla dagar att se ut som solskensdagar är ju inte rätt. Nej, tacka vet jag realiteten. Jag läste nämligen någonstans att det är tråkigt att se andra klaga och att vissa väljer att enbart visa upp glada miner och hålla klagomålen dolda. Självklart gör man som man vill, men jag minns den när artikeln i tidningen om statusuppdateringar på facebook. Kommer ni ihåg den? Jag färskar upp erat minne. Den handlad om hur vi oftast uppdaterar våra statusar med "hur lyckliga vi är", "så tacksamma över livet", "idag är en fantastisk dag" och så vidare, men skriver aldrig typ "skit, jag trampade på ett ruttet äpple och nu stinker mina skor". Detta leder ju till att man själv kan sitta och tänka "är det bara jag som råkar ut för olycka eller känner mig nere vissa dagar", när andra visar ett sken av att att alltid är så bra. Sen får man väl tänka lite längre och inse att oftast uppdaterar man ju just på grund av att man är glad och vill visa hela världen hur nöjd man är och det är väl kanske inte så ofta som man skyltar med sina illaluktande skor? Så idag är alltså en dålig dag och då får det vara det. Jag är inte ensam och du är inte ensam om det.