Att lära sig att leva med stress och inte lära sig leva utan
De senaste veckorna, säg 3, har jag haft konstant huvudvärk varje dag. Det ger sig bara inte. Jag tänker "åh, jag glömde dricka min kopp kaffe imorse" och häller i mig lite koffein, men inte hjälper det. Jag tar två alvedon, nej, okej, ökar med en ipren.. inget händer. Det här händer varje gång och ändå tror jag att ja själv försöker ignorera det faktum att jag är här igen. Det är stress som ger mig spänningshuvudvärk. Har ni någon gång satt en gummisnodd eller något hård band runt huvudet? Ungefär så känns det, fast hela huvudet. Sen tränger det sig ner i nacken och ut över hela övre ryggen. Det är helt sanslöst hur min kropp reagerar. Det är helt klart undermedvetet för så mycket har jag inte tänkt på skolstarten. Däremot går min hjärna på högvarv hela tiden och jag kan inte sluta tänka. Min koncentrationsfömåga är lika med noll. Jag kan verkligen inte koncentrera mig längre. Jag glömmer saker, hela tiden, kommer inte ihåg att jag frågat Conny om det ena eller det andra. Jag får ofta höra "men du frågade ju det nyss, lyssnade du inte på vad jag svarade?" Jo, jag gjorde nog det, eller gjorde jag? Ungefär så känns det. Jag kommer ihåg när stress påverkade mig för första gången eller snarare när det hela faktiskt startade. När jag var yngre hade jag inga problem med stress, men så en dag orkade bara inte kroppen med. Jag gick gymnasiet, sprang till mitt jobb som barnflicka efter skoltid, kutade därifrån vid sju-tiden för att åka hem, duscha, byta om och iväg på nattjobb på klubben. Sen var man hemma vid fem på morgonen och sov en kort stund för att åka till skolan dagen efter om man inte jobbade helg såklart. Någonstans där började jag också jobba på 7-eleven och klämde in pass efter skolan, på kvällar och helger som sen övergick till att jag arbetade där heltid när skolan var slut för alltid. När jag slutade där och började på subway, det var då allting brakade. Jag jobbade 6-7 dagar i veckan, klev upp innan alla vaknat och åkte till jobbet. Arbetsförhållandena var dåliga och jag vantrivdes nått överjävligt. Där tog jag slut. Så ta hand om er för man vet aldrig när det kommer och alla blir påverkade på helt olika nivåer.
