Haha... blev så jäkla bittert.
Vilken mardröm till morgon det blev. Jag gick ut med hundarnarna, snoret rinner, dom drar åt alla olika håll, min rygg gör plötsligt ont(?) och jag har inte rösten för att säga till dom eller tålamod. Jag har nog aldrig varit så arg på mina hundar när jag var ute som jag var imorse och jag får så dåligt samvete för dom ska ju inte straffas av att jag är sjuk och på bristningsgränsen till att börja gråta? Jag hoppas dom förlåter mig.
På agendan idag. Jag ska ta blodprov, gå på föreläsning, handledning, tvätta och städa. Ikväll har jag bestämt mig för att jag och Conny ska äta tacos, men inte med mjukt bröd som vi brukar, utan jag ska köpa hårt bröd och då blev det helt plötsligt skitkul tyckte jag... *tönt* Jag har inte speciellt ont i halsen längre, den känns konstig bara, men det är nog en jävla brakförkylning med snorig näsa och fel på rösten just nu. Skit samma, sånt är livet.. jag överlever, men imorse trodde jag nog fan inte det. Jag hatar att man ska behöva gå till skolan trots att man är sjuk. När man var yngre kunde man i alla fall få frånvaro, där med basta, inget annat, men nu när man är vuxen får man antingen släpa sig till skolan eller straffas genom att ta igen den dagen man missat. Det är nog någonting jag HATAR med oss här i lilla landet lagom. Vi är så jävla plikttrogna att vi skulle ta oss till jobbet om det så skulle ta 5 timmar och en snöstorm. Det bara är så, vi är så. OM vi mot förmodan skulle stanna hemma så skulle vi få onda ögat av alla andra kollegor, chefen och sen skulle man helst sitta med dåligt samvete också för att man inte kämpade LITE till. Så är det med skolan också. Plikttrogen. Jag avskyr det och skulle det inte vara så för att jag måste göra om den här dagen på praktiken för att jag inte går och lyssnar på nån tant i en föreläsning så skulle jag stanna hemma, men nej tack, jag vill inte göra om den här dagen nån annan dag när jag har annat att göra och andra saker att koncentrera mig på.. typ, låt oss säga.. SKOLAN KANSKE?
....så jag går.
