Godmorgon! När man äntligen får sova ut lite, så lever sambon rövare på morgonen och lyckas väcka Olivia runt sex-tiden, så det var ju bara att kliva upp... ordna med disken i köket, göra en kopp chaite och nu går jag på mitt kaffe. Balkongdörren står öppen och det känns som att det är kallt ute och inte kvavt heller? Skönt med lite frisk luft faktiskt även om det är roligare med sol. Jag har ont i huvudet, men hoppas på att det ska släppa.

Idag ska jag till min praktik och energin finns verkligen inte där. Jag ser ett återkommande mönster och det är att jag är fruktansvärt skoltrött och allt som har med skolan att göra drar även ner mig och mitt humör just nu. Jag har ingen energi till att engagera mig i skolan. På onsdag har jag någonting som kallas för trepartssamtal. Det betyder att en lärare från min skola kommer och pratar med mig och min handledare. Egentligen förstår jag inte (och det är jag inte ensam om) vad dessa samtal är till för... för att hjälpa mig eller för att ställa mig mot väggen? Är de betygsgrundanden eller ej? Så varje gång känner man sig pressad och stressad inför samtalen eftersom man vill försöka läsa på alla dessa jävla kompendier om "hur man blir didaktisk" osv. Det känns mer som att de vill att jag ska kunna svara på frågorna i kompendierna än att de bryr sig om vad jag säger. De vill att jag ska svara "rätt" på frågorna, det vill säga då är rätt svar vad dom vill höra och inte hur jag upplever eller ser på saker. Till samtalet ska man skriva en självvärdering på 2-4 sidor. Det är inte mänskligt. En människa kan inte skriva en självvärdering på 2-4 sidor för det finns inte så mycket att skriva om.. jag får inte ens ihop en sida. Jag skulle skicka den till läraren 1 dygn innan samtalet och det kommer inte hinnas med. Nej, just nu önskade jag att ja var hemma med Olivia hela tiden och ju mer skoltrött jag känner mig desto med gråtfärdig blir jag, arg på att jag inte är hemma, arg över och avundsjuk på andra som är mammalediga osv. Det blir en ond spiral. Jag har några tuffa veckor framför mig nu med 2 tentor, en muntlig redovisningn, musikredovisning, dubbla dagar då jag ska halva dagen i skolan och halva på förskolan eftersom sambon inte fick pappaledigt (vilket han enligt lag egentligen har rätt till) och sen kan jag få vara ledig. Allt detta ska göras mellan den 20/5-7/6. Kul!

Lördagsmorgon = pyssel här hemma. Jag ska bara dricka upp min kopp kaffe, sen ska jag ner till källaren och leta reda på 2 kartonger. Den ena innehåller en hel del krukor till balkongen och den andra lådan är nästan som en shoppingrunda. Det ligger nämligen ett par splitternya Ralph Lauren sneakers där och många andra sommarskor som jag köpte förra året + sommarjackor till mig och sambon. Jag ser dock inte fram emot att leta efter skiten för jösses så många kartonger vi har där nere och det är mer eller mindre som att leta efter en nål i en höstack även om det är organiserat. Olivia somnade precis om en liten stund, så under tiden tänkte jag roa mig lite mer att skriva här. Ikväll blir det födelsedagsfest för Alex som fyller hela 25 år!!! Min mamma ska passa Olivia, men jag kan inte bestämma mig för om hon ska vara hemma hos oss eller hos henne. När Olivia sover är det ingen fara, men hon har kommit in i en period där det är svårt att natta henne. Hon vill helt enkelt inte somna för det finns för mycket roligt att göra uppe... så våratidiga kvällar på 18-19.00 har ändrats till 20-21.00 vissa dagar och andra inte. Helst skulle jag vilja lägga henne och sen lämna henne till mamma, men det beror ju som sagt på när hon somnar, så jag ska knåpa lite på det där under dagen.

 

Klockan 09.00 öppnar plantagen och vi har ju pratat om att odla på balkongen, så jag tycker det vore bra om man kunde komma iväg så snart som möjligt. Vi får se, jag vill alltid så mycket på så lite tid. Alla säger alltid att jag har svårt att ta det lugnt och jag börjar inse själv att jag nog har det. Kan inte sitta stilla. Jag har alltid varit så sedan jag var liten. Mamma säger alltid att jag inte ens hade tid för en kram, hon fick i princip hålla fast mig för att få gosa lite.

Tidig morgon. Jag är aptrött, men tänkte faktiskt göra ett försök och ge mig av till min praktik idag och imorgon. Jag behöver mina dagar och eftersom jag var hemma igår kunde sambon gå till jobbet, men det är bäst att inte flytta runt på dagar för mycket. I och med att jag inte har nån tid går jag bara dit till runt 08.00 tänkte jag... Igår monterade vi upp Olivias garderob och det blev så otroligt sött!! Jag ska leta fram systemkameran och börja klicka lite bilder så att ni får se annat är på bloggen, vet bara inte riktigt i vilken låda den ligger.. men det kan inte vara många kvar nu. Det tar verkligen tid att packa upp ett hem när man har barn och flyttar. Nä.. nu ska jag dricka färdigt mitt kaffe innan jag slocknar igen!

Det här med att skaffa syskon till de barn man redan har. Jag har märkt att det är väldigt vanligt att man får sitt första barn och sen blir man fruktansvärt sugen, periodvis, att vara snabb med att skaffa ett syskon till detta lilla korn man redan har. Det ser liksom ut att vara ett återkommande tema. Jag kan börja med att säga att det är ca 6-7 år mellan mig och min syster. Det är ett ganska stort glapp, men å andra sidan kan jag inte veta hur det skulle vara eftersom min syster inte bor i Sverige, så vi har inte haft den där relationen som man kanske har med ett syskon som man ser ofta, årligen. Jag har i alla fall självklart också haft de där stunderna då jag tänkt "nej, jag vill ha en till typ... NU", men inte så ofta.

 

1. Jag är rädd att min rygg ska gå sönder ännu mer av en till graviditet och är rädd för epiduralen eftersom jag är ganska säker på att det än den som ställt till det.
2. Jag vägrar naturlig förlossning och föredrar kejsarsnitt på grund av min sfinkterruptur tidigare även om jag vet att kejsarsnitt inte heller är att föredra.
3. Jag är egoistisk som tänker på min kroppsliga förändring och är rädd för att aldrig mer bli nöjd då min mage fick enormt med bristningar och ser fortfarande ut som en degklump.

4. Vi måste gå igenom hela IVF behandlingen igen, från början till slut, vilket är både fysiskt och psykiskt påfrestande.

 

Min sambo tänker tvärtom. Han är sugen på barn nummer 2. Det märks. Jag har sagt "inga flera barn" och han säger "jo" utan tvivel flera barn. Det är ju väldigt fantastisk och med risk för att trycka in min sambo i en föreställning av vad som är manligt så är det väl kanske inte allt för vanligt att det är kvinnan som säger nej och mannen som säger ja? Eller har jag fel? Jag vet inte vad jag har kommit fram till egentligen, för visst vill jag att Olivia ska ha syskon, men jag tror min rädsla för att min kropp helt enkelt inte skulle orka mer vinner, i alla fall just nu och jag är väldigt säker på att jag kommer få käka upp mina ord och om 2-3 år sitter jag är gravid igen.

Fredagsmorgon och jag sitter i soffan med en kopp kaffe.  Olivia sover en stund till, men när hon vaknar är det dags för oss att gå ut med Alfons. Jag har åkt på världens brakförkylning, så jag låter som en gammal rosslig tant när jag pratar. Igårkväll när jag gick och la mig hade jag så fruktansvärt ont i halsen att jag inte trodde ja skulle ta mig upp ur sängen på morgonen, men det har tydligen mystiskt förvandlats till en förkylning istället under natten. Men det brukar i och för sig vara ett tecken på att man börjar bli frisk, när förkylningen tar vid och sen försvinner sakta men säkert.

 

Idag ska fastighetsskötaren komma hit. Han ska titta på lite saker, ta lite bilder, mäta fukt osv. Vi har gjort en anmälan till miljöförvaltningen om vårt badrum, så nu borde det hände någonting även om det kan ta lite tid. Sen ska jag försöka packa upp och städa... vi har fortfarand massor av kartonger med saker som måste få en plats, men jag tycket det är så jäkla tråkigt! De senaste dagarna har varit väldigt trötta dagar för mig och jag har inte haft en sekund över och när huvudet svämmar över med tankar och det inte finns tid att rensa ur dessa, så slår man bakut och orkar inte istället. Jag har bara kört på, men nu ska jag nog (under dagen) ta tag i hemmet, mig själv, mina tankar, gå långpromenad och ringde Alexandra.

Det har varit så mycket de senaste månaderna och den här veckan har varit häktisk, så jag tror att jag måste få lite lugn. Vi flyttade i lördags, städade ur lägenheten i söndags och sen har jag varit på praktik måndag och tisdag + att jag har stått och packat upp kartonger till tolv på natten. Jag är slut. Utmattad. Gråtfärdig och vet inte riktigt var jag har mina känslor faktiskt. Jag är glad över att ha flyttat tillbaka, det var så jag ville ha det, samtidigt som man har levt i en annan lägenhet i flera månader nu.. Olivias första tid i livet och där finns självklart en hel del minnen. Dessa minnen gör ju att oavsett om man ogillat läget så tyckte jag ju om lägenheten och alla minnen med henne i den har smällt nu i efterhand. När vi städade ur lägenheten gick jag runt och försökte få den där "åh så sorligt"-känslan, men den infann sig inte. Det är nu i efterhand som det kommer. Jag ångrar inte flytten som sagt för jag vill/ville flytta. Det är alla händelser de senaste månaderna som gör att man känner sig ostabil. Inte nog med det så har sambon svårt att få ledigt från jobbet och jag ska vara ute på praktik, men kommer inte kunna vara ute mer än några dagar i veckan, men jag vill inte att min handledare ska känna att hon får press på sig från ledningen över att jag "inte sköter mig och är där alla dagar som man ska" om man nu säger så. Men jag kan verkligen inte lösa det här på nått sätt. Det här är nog en av de gångerna jag känner att nu MÅSTE jag lugna ner mig för att må bra, men jag har tyvärr inte tid att lugna ner mig nu... men snart!

Kikar in såhär på natten.. det är mycket att packa upp här hemma, så jag har försökt göra mitt bästa varje kväll. Idag var jag på praktik från halv nio till halv tre, sen åkte jag hem, ringde lite samtal och har försökt få ordning här hemma. Usch så trött jag är, men ändå går man på högvarv. Imorgon är det andra och sista praktiken för denna vecka, sen måste jag vara hemma för att sambon ska till jobbet. Det är ju röd dag, men han måste jobba ändå... Nä... nu måste jag sova. Ska upp tidigt. Godnatt!

 

Godmorgon! Nu har vi flyttat in i vår gamla lägenhet och fått lite ordning på saker och ting. Tyvärr såg vi, när vi kom tillbaka eller snarare märkte vi att det förmodligen är mögel/fukt i badrummet för fastighetsägaren inte tar hand om huset som han borde, så idag ska jag göra en anmälan till miljö och hälsovårdsmyndigheterna och se så att någon kommer och besiktigar lägenheten. Är det någonting fel är han tvungen att göra någonting åt det, så vi får se vad som händer. Jag blev medlem hos hyresgästföreningen igen och här ska bråkas. Annars är det bra, väldigt trött bara. I lördags flyttade jag och sambon hela lägenheten själva. Vi började bära ut saker klockan 09.00 och var färdiga med att bära upp allt runt 20.00 tiden. Min mamma bar lite saker, men fick mestadels ta hand om Olivia under tiden som vi sprang upp och ner för 3 trappor. Snacka om mör i kroppen. Igår åkte vi dessutom och lämnade tillbaka flyttbilen vid halv åtta och sen städade vi ur lägenheten och kom inte hem förrens klockan var halv sju. Då började vi packa upp lite här hemma och jag målade fönsterkarmarna i vardagsrummet. Nu ska jag printa ut lite papper, gå ut med hunden, duscha, göra mig i ordning och sen iväg på min praktik. Jag ska vara där måndag och tisdag den här veckan.. kanske fredag.