Vill ni se vägen fram tills nu?
Första brevet från Sophiahemmet anländer: 8/12 - 2010
Utredning sker i början av 2011
Vi ställs på väntelistan 11/3 - 2011
Vi får komma på nybesök 1/12 - 2011
IVF försök 1.
Långa metoden, spraystart 28/12 - 2011
Sprutstart 12/1 - 2012
Äggplock 25/1 - 2012
Resultat: 18 ägg, 4 kastas, 14 ägg befruktas, 1 får jag tillbaka och de andra odlas vidare på, men inget klarar sig, dvs 0 i frysen. Troligen blev jag överstimulerad.
Testdatum 12/2 - 2012.
Det känns lite konstigt när man ser det såhär svart på vitt. Kan ni tänka er att vi började allt det här för så längesen? Jag kan knappt tro på det själv. Dessutom var det faktiskt så att vi tjatade på sambons läkare i ca 6 månader innan hon äntligen lyckades skicka papper åt oss till Sophiahemmet. Det betyder egentligen att vi började ännu tidigare, men det här är de datum jag har. Jag har sparat alla papper vi fått och jag kommer aldrig slänga dom. Jag ska göra någonting fint av dom tillslut, för om Skrutt*n ligger där inne och boar in sig så vill jag att han/hon ska få se hur otroligt efterlängtad han/hon är/var. På nått sätt, även om det har varit jobbigt och det kommer bli ännu jobbigare om det här inte slutar som vi vill, så måste jag ändå säga att det är lite som ett mirakel. För det första så skulle det vara ett mirakel att vår lilla skrutt har sovit på ett "hotell-labb" i 2 nätter innan han/hon fick komma hem. Sen har vi faktiskt fått se skrutt när han/hon var minimalt liten. Vi såg hur skrutt flög iväg och hamnade på plats. Det var då namnet Sputnik kom till, men nu i efterhand så har sambon ändrat Sputnik till Skruttan för han är säker på att det kommer vara en liten flicka om det blir någonting. Jag är mer reserverad och bestämmer att vi får hålla oss till Skrutt*n för att inte inrikta oss på någonting som kanske är helt fel. På nått sätt så känner jag mig ändå lyckligt lottad som fått vara med om det här. Det är ju inte alla som får det och då känns det lite extra speciellt att faktiskt ha hela den här historien bakom sig om det här försöket lyckas. Det här är känslor jag har nu. Om det här försöket inte fungerar och vi får börja om från början kanske min inställning ändras helt, men nu lever jag som om det HAR fungerat. Nu är det bara att hålla tummarna!
Utredning sker i början av 2011
Vi ställs på väntelistan 11/3 - 2011
Vi får komma på nybesök 1/12 - 2011
IVF försök 1.
Långa metoden, spraystart 28/12 - 2011
Sprutstart 12/1 - 2012
Äggplock 25/1 - 2012
Resultat: 18 ägg, 4 kastas, 14 ägg befruktas, 1 får jag tillbaka och de andra odlas vidare på, men inget klarar sig, dvs 0 i frysen. Troligen blev jag överstimulerad.
Testdatum 12/2 - 2012.
Det känns lite konstigt när man ser det såhär svart på vitt. Kan ni tänka er att vi började allt det här för så längesen? Jag kan knappt tro på det själv. Dessutom var det faktiskt så att vi tjatade på sambons läkare i ca 6 månader innan hon äntligen lyckades skicka papper åt oss till Sophiahemmet. Det betyder egentligen att vi började ännu tidigare, men det här är de datum jag har. Jag har sparat alla papper vi fått och jag kommer aldrig slänga dom. Jag ska göra någonting fint av dom tillslut, för om Skrutt*n ligger där inne och boar in sig så vill jag att han/hon ska få se hur otroligt efterlängtad han/hon är/var. På nått sätt, även om det har varit jobbigt och det kommer bli ännu jobbigare om det här inte slutar som vi vill, så måste jag ändå säga att det är lite som ett mirakel. För det första så skulle det vara ett mirakel att vår lilla skrutt har sovit på ett "hotell-labb" i 2 nätter innan han/hon fick komma hem. Sen har vi faktiskt fått se skrutt när han/hon var minimalt liten. Vi såg hur skrutt flög iväg och hamnade på plats. Det var då namnet Sputnik kom till, men nu i efterhand så har sambon ändrat Sputnik till Skruttan för han är säker på att det kommer vara en liten flicka om det blir någonting. Jag är mer reserverad och bestämmer att vi får hålla oss till Skrutt*n för att inte inrikta oss på någonting som kanske är helt fel. På nått sätt så känner jag mig ändå lyckligt lottad som fått vara med om det här. Det är ju inte alla som får det och då känns det lite extra speciellt att faktiskt ha hela den här historien bakom sig om det här försöket lyckas. Det här är känslor jag har nu. Om det här försöket inte fungerar och vi får börja om från början kanske min inställning ändras helt, men nu lever jag som om det HAR fungerat. Nu är det bara att hålla tummarna!
Kommentarer från er söta läsare.Trackback

Unika besökare idag -
